Go Sadness

"Bli aldrig mainstream! du gav mig det löftet när vi var små
när kylan trängde sig på, när du blåste rök och dina händer blev blå.
Bli aldrig som dom som bara lovade och aldrig höll eller
som dom som ville så gärna men bara satt där och såg på."

Pratade med en gammal tjej kompis igår.
Hon var alltid stenhårt trogen till pop och rockmusiken
och att skåla champange glas på avenyn var aldrig
att tänka på. Billiga ölhak, The Smiths och Kent  var det som gällde.
Men på något sätt så glider man ur allt man stod för och helt
plötsligt är man i en annan krets där bästa skivan inte har nån
betydelse eller vilken fantatisk konsert du var med om på Nalen förra hösten.

Jag har nog kommit fram till att jag aldrig ska ändra mig eller bli som
dom andra, eller bli som min gamle vän som nu är stureplan kvinna på
framåtmarch, eller som mina andra kompisar som kunde döda för
rock ´n rollen vi lirade som unga boys.. Ska inte säga att jag hatar dem
som ändrar sig men jag gillar det nog inte även om jag kanske redan gjort
det, jag kanske inte har märkt det.. 

" Du och jag kan stå i vårt hörn och blunda. Det är ändå redan alldeles för sent "